The spring 2014, I added a bow propeller. During the season of 2013, I had a situation, that could have been dangerous, when I entered a harbor in almost gale winds, and, being alone aboard, I had to come in fast and run to the bow to ge a line ashore. With a bow propeller, I could take it more slowly, while keeping the bow into the wind.
I decided to go for a Vetus 4.2 horse power system.
I submitted the following text (In Swedish unfortunately) to a Maxi 95 site:
Efter en del mätande i förpiken satte jag borren i skrovsidan och trädde in en metallstång för att kunna mäta mer. Tunneln skall ju komma så långt ner/fram som möjligt, samtidigt som det bör finnas plats för dränering under tunneln. Motorn bör få plats också (Jag hade initialt tänkt lägga motorn ner framåt, men den fick plats stående, och det innebar en mycket enklare montering…)
Båten stod inte exakt horisontellt I vagnen, så det var lite svårt att mäta ut en horisontell placering. Genom att måtta från lite håll, så blev det ganska bra.
Inuti förpiksstuven kunde man mäta från hålet i skrovet på varje sida upp till fästet för kojen och se att det är ungefär lika långt (man skall nog inte lita på att kojen sitter exakt rätt…). Den svarta tejpen döljer ett tidigare, felaktigt hål.
När alla mått verkade stämma, och jag hade (med hjälp av en penna på metallstången – dubbelvikt tillbaka, så att det motsvarade radien på tunnel) ritat ut hålets placering, så var det dags att sätta sticksågen i skrovsidan. (Så här efteråt, så tycker jag nog att det hade varit bättre att använda en kraftigare stång och en överhandsfräs (för att få ett exaktare hål).
Till slut passade tunneln i alla fall.
Med tunneln på plats, kunde jag rita ut hur den skulle sågas. Nu behövde jag bestämma om jag skulle ha en “läpp” eller inte. Jag bestämde mig för att ha det och lämnade alltså en bit kvar på tunneln som sticker ut utanför skrovet i framkanten. Tanken är att läppen styr “ut” vattnet så att det kommer förbi bakkanten på tunneln. Om man tittar framifrån, ser man alltså bara läppen, inte bakkanten (som ju blir en nästan plan yta rakt mot vattenströmmen…)
Först måste man slipa bort gelcoaten på utsidan och topcoaten på insidan (jag tejpade igen alla luckor och gjorde detta från utsidan – genom hålet). Med tanke på hur mycket det dammade, så var nog det en bra ide… Sedan började plastningsarbetet, med en massa epoxy och remsor av glasfiber. Läppen (som syns till vänster på bilden ovan), tillåter att man även lägger några remsor av glasfiber på utsidan av tunneln. Sedan spacklades kanterna och slipades (inte gjort då bilden togs)
.
Här syns hur tunneln är plastad i skrovet. Även hålen för att montera bogpropellern är borrade. (notera att hålen – och motorn – inte är i mitten, utan något förskjutet åt styrbord, då propellern skall sitta mitt i tunneln) Ett litet kopparrör är inplastat under tunneln för dränering (det fick precis plats)
Som sagt, det visade sig att motorn fick plats (nja, nästan… se bild), så att ingen specialmontering liggande framåt behövdes. De nya (tjockare) dynorna gör att man inte känner av det lilla som motorn sticker upp (ca 1 cm).
Här ses bogpropellern monterad på tunneln, som har fått ett lager topcoat. Det som saknas fortfarande, är en säkring av motorn mot skottet (så att den inte slits loss om båten “hoppar” i kraftig motsjö).
Jag löste manövreringen genom att koppla in en fjärrkontroll med trådlösa manöverdon (kostade ca 300 kr).
Tester under sommaren 2014 visade att det fungerar alldeles utmärkt! Jag är nu betydligt lugnare då jag går in i hamn, då jag vet att jag kan “snurra runt på en femöring”
Magnuskrampell's Blog 